Återblick på Vitalis2022

30 June 2022 // Björn Genfors

I mitten av maj gick nordens största ehälso-mässa - Vitalis - av stapeln, och i sann 2022-anda var konferensen förstås av hybridkaraktär. Själv deltog jag på distans under konferensens två första dagar, och fysiskt den tredje och sista dagen. Tyvärr funkade inte tekniken för oss på distans hundraprocentigt, men mycket av konferensens innehåll gick ändå att ta del av. I vanlig ordning är det svårt att hålla koll på allt som händer, eftersom det är ungefär 12 parallella spår. Med detta sagt: här kommer ett par teman som jag snappade upp under min resa genom konferensen.

Juridik

Helt plötsligt har juridiken blivit intressant inom ehälsa igen. Ett antal initiativ i varierande stadier av färdigställande diskuterades.

• Först och främst är den proposition som rör sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation som regeringen släppte i början av året. Nyheten i denna lagstiftning är att man framöver kommer att kunna dela patientdata även med omsorgsgivare (d.v.s. informationsdelning mellan de verksamheter som styrs av Hälso- och sjukvårdslagen å ena sidan, och Socialtjänstlagen å andra sidan). Den propositionen klubbades i riksdagen för nån vecka sen eller två, och lagen kommer att träda i kraft 1 januari 2023.

• Sen handlade det om EU-initiativet EHDS. Kortfattat är det ett initiativ som syftar till att hälsodata ska kunna utbytas över nations- och språkgränser (inom EU). En möjlig stötesten som jag ser är att man i EU-förslaget pratar om vårddata som varandes ”patientens”, medan svensk lagstiftning är utformat utifrån att den är ”vårdgivarens”. Det ska bli spännande att följa fortsättningen på detta.

• Ett tredje juridiskt spörsmål som jag snappade upp var (o)möjligheten att använda data för en patient i vården av en annan - något som kan ligga till grund för precisionsmedicin. Det här skulle kunna vara särskilt viktigt när det gäller ovanliga sjukdomar, där det vetenskapliga läget är oklart. Än så länge finns det ”bara” en juridisk utredning som pekar på nuvarande lagstiftnings tillkortakommande på detta område, så det här är en fråga där juridiskt stöd inte kommer att finnas än på bra många år. Men den som väntar på något gott…

Egenvård och egenmonitorering

Ett av spåren på konferensen handlade just om egenmonitorering, och i utställningshallen fanns det många montrar med företag som visade upp sina egenmonitoreringsprodukter. För åtta-tio år sedan, när jag hängde på en annan konferens - Digital Health Days - pratades det mycket om quantified self-rörelsen, där pionjärer mätte det mesta som gick att mäta om sig själv. Nu, ett knappt decennium senare, har vården alltmer börjat anamma den här typen av teknik - wearables och andra tekniska apparater som patienten själv kan använda. Vill man vara snäll beror detta skifte förmodligen på omställningen till nära vård (där patienten ska vara en medskapare av sin egen vård). Vill man å andra sidan vara elak beror det förmodligen på resursbrist (kan man få patienten att göra delar av jobbet så måste inte vårdpersonalen göra det). Min bedömning är dock att kvaliteten på vården på sikt kommer att bli bättre med detta angreppssätt. Värt att notera är att det fortfarande bara när mätningarna är gjorda på vårdens initiativ som de inkluderas i vården, det är fortfarande en bra bit kvar innan din husläkare tar sig en titt på din fitbit-data eller dina sömngrafer.

Som anekdotisk bevisföring kring den ökande användningen av egenmonitoreringsutrustning råkar jag själv just nu sitta med precis en sådan långtids-EKG-apparat på bröstet som jag fick mig förevisad i en av montrarna i utställningshallen.

Egen presentation

Utöver ovanstående höll undertecknad sin första (förvånansvärt nog) presentation i Vitalissammanhang - en halvtimmespresentation för vår kund SKR:s räkning. Det var en sammanfattning av det jag har jobbat med de senaste åren, och titeln var Resan mot en datadriven uppföljning av personcentrerade och sammanhållna vårdförlopp (För den som har ett Vitalis-pass finns en förinspelad variant av presentationen att ta del av.

Som jag har påpekat vid tidigare års summeringar av konferensen är halvtimmesformatet för presentationer inte optimalt - det är för långt för en hiss-pitch, men för kort för att hinna gå ordentligt på djupet. Icke desto mindre uppmärksammades presentationen av en forskare vid Halmstad universitet, och har nu lett till en intervju som del av hennes forskning där. Alltid roligt att få prata med intresserade människor. Är du intresserad, ta gärna kontakt!